Om att känna sig trygg på natten

Om det är nånting som jag lovar att alla personer med diabetes typ 1 tycker att är jobbigt, så är det att vakna på natten med lågt blodsocker. Man är svettig och darrig. Lakanen är plaskvåta och det är kallt och varmt om vart annat. Benen orkar inte riktigt bära då man går iväg i mörkret till kylskåpet. Man darrar och äter allt man ser som kan innehålla någon kolhydrat. Socker, kex, godis, smörgås o.s.v. Sen då man ska krypa tillbaka under täcket är det iskallt och vått av allt svett.

Ja, ni hör. Inte så kul.

Jag har min CGM (kontinuerlig blodsockermätning) inställd så att den larmar då blodsockret sjunker under 4,4. Då är blodsockret inte så lågt så man svettas och darrar ännu. Jag har (oftast) en liten burk juice vid sängen och lite druvsocker. Så på natten då CGM säger piip-piip så kollar jag på den, jaha, lågt blodsocker, dricker min juice och sover vidare. Så skönt! Och sån trygghet!

Jag sover ganska djupt, så alltid vaknar jag inte till de första små pipen, utan sen först då den låter som ett brandlarm. Eller så vaknar jag till att sambon buffar till mig. ”Den låter!” Sådan här trygghet borde alla få känna. Att man inte behöver vara rädd för att inte vakna i tid då blodsockret går för lågt. Det bästa skulle vara om alla diabetiker skulle få ha en välfungerande CGM!

20160415_124506

På bilden kan ni se min blodsockerkurva de senaste 24 timmarna. Bättre kurva än på länge igen. Och mitt i kurvan ser ni ett litet dipp under det blåa strecket, det var då min sensor väckte mig. 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s