Diabetes på jobbet, del 1

När ska man berätta?

Jag har några gånger fått frågan om när man ska berätta på en ny arbetsplats om att man har diabetes. Mitt svar är enkelt: Genast.

Jag menar inte att man behöver berätta om sin diabetes direkt på arbetsintervjun, men frågar de om ens hälsa, så tycker jag bra att man kan berätta att man har typ 1 diabetes. Men samtidigt berätta om att så länge sjukdomen är under kontroll så påverkar den inte arbetet på något vis. Det är också bra att klämma in att en person med diabetes faktiskt ofta har mycket bättre kontroll över sin hälsa än vad personer utan diabetes har. I bästa fall kanske någon av de som intervjuar också har typ 1 diabetes, eller deras barn.

Blir det inte tal om diabetes på arbetsintervjun, så kan det vara bra att ändå berätta om det i början av arbetsförhållandet. Vi diabetiker behöver ändå besöka läkare, ögonläkare och laboratoriet ganska ofta och varje fall för mig sker dessa besök alltid under arbetstid. Dessutom tycker jag det känns tryggt att mina kollegor runt omkring vet om att jag har diabetes, ifall att någonting skulle hända.

Låter man bli att berätta om sin diabetes för sina kollegor och förmän, blir tröskeln allt högre för att berätta om det i ett senare skede. Men någon gång kommer det ändå fram. Kanske vid en gemensam bastukväll, vid eventuella arbetsresor eller liknande där man är nära på sina kollegor på ett annat vis än på arbetsplatsen.

Att sticka sig i personalrestaurangen

Att sticka sig bland folk är ofta en större grej för diabetikern än för människorna runt omkring. Jag har alltid stuckit mig där jag varit. Inte tyckt att jag ska behöva gå iväg till toaletten och gömma mig för att sticka insulin. Första och andra gången kan ”nya människor” tycka det är intressant och ställa frågor om sprutan, men de blir snabbt vana med stickandet, och om en tid märker de inte det längre. ”Stack du dig redan?” För det är ändå en ganska omärkbar och snabb händelse som oftast dessutom sker bakom bordsskivan.

Jag förstår att man inte vill sticka sig i benet eller skinkan i personalrestaurangen, men magen går bra. Ett annat problem är att sticka sig i magen om man har klänning på sig. Om vi säger så: Det är inte okej att klä av sig i personalrestaurangen, men det är okej att sticka sig diskret.

Personer med sprutskräck

Vissa människor har faktiskt sprutskräck, och tål inte se varken sprutor eller personer som sticker sig, och det tycker jag vi ska respektera. Men de personerna brukar nog berätta om det är så. Jag hade en lärare som bad mig att inte sticka insulin på lektionen så att hon ser. Och det försökte jag respektera. Endera väntade jag med stickandet till rasten, eller så svängde jag om mig så att hon inte i misstag skulle se sticket. Flera personer med allvarlig sprutskräck har jag inte stött på under mina 25 diabetesår.

Du gör dig själv och personerna omkring dig en stor tjänst med att vara öppen om din diabetes!

20160409_115327 (1)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s